1. Ed Harcourt - whistle of a distant train.
"scream thru the silence and over the hills ten thousand years have gone by"
Jag kan inte hjälpa det men jag tror jag är kär i den här låten, eller låt och låt förresten den är så mycket mer än bara en låt, det är snarare en vacker förmedling av en hop blandade känslor som balanserar på en subtil tråd mellan hopp och förtvivlan. Ed´s rispiga stämma överträffar i denna miljön vilken skolad röst som helst.
Det pulserande pianot ger lyssnaren en känsla av osäkerhet och man kan nästan känna hans darrande fingrar emot pianots sköra tangenter.
"Please dont jump on the train for a short while"
Resan varar i 3 minuter och 31 sekunder och skulle jag vara du skulle jag följa med direkt.
2. Magnetic fields - I dont believe in the sun.
jag visste inte att ensamheten kunde vara såhär vacker.
Detta är Steve Merritts ångestfyllda berättelse om just ensamheten och olycklig kärlek. Känslan av vemod är så framträdande att den nästan går att ta på. "I dont believe in the sun, why does it shine down on everyone but never shine on me"
låten finns med på trippelcd´n "69 love songs" som ofta beskrivs som den ultimata popbibeln och jag tror att jag är redo att hålla med.
3. Okkervil River - Red
kan inte sluta fascineras av detta otroligt känsloladdade amerikanska småstads band.
"fall is my favorite season like falling to reasoning why you crashed from on high"
Låten handlar om en förstörd bekantskap mellan mor och son, och den förtvivlan som detta skapar.
"red is my favorite colour, red like your mothers eyes after a while of crying about how you dont love her" Okkervil river är kända för att experimentera med både banjo och mandolin mm och Red är inget undantag. Sångaren Will Sheff som brukar jämföras med Conor oberst (sångaren i bright eyes) lägger inga som helst band på sig utan pendlar snabbt från den finaste skönsång till gnällskrik a´la Okkervil river.
I know that its not much, I know that its not much, I know that its not much, but you still havent lost her....not yet.
Detta är mitt försök att få er att förstå, men jag är rädd för att det aldrig kommer att hända.
I guess I just wasn't made for these times.
Dont wake me i plan on sleeping in.
fredag, juni 03, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bra tips :)
Men känns det inte lite lite med bara tre låtar i veckan? vill ha meeer... 8)
Skicka en kommentar