Lyckorusets dagar är slut. Allt vi delat med varandra. Tryggheten, missförstånden och skratten, ja alla skratten ... allt är borta.
Vemodet reser sig långsamt över staden och gråten fastnar i halsen. Vi kämpar, vi stångas...men förgäves.
Vi var så jävla bra, vi var kungar för en dag och det kan ingen ta ifrån oss.
Kvällen var magisk och euforin vägrade ta slut, och vi dansade, ja vi dansade tills natten trängde sig på och mörkret grep tag i oss. Alla var där, alla jag älskar, alla jag hatar, vi var alla där och vi älskade varandra men kanske bara för en natt.
Nu är vi förlorade, vilsna och övergivna men minnet av den lyckligaste dagen i våra liv brinner inom oss starkare än den någonsin kommer att brinna igen.
jag drömmer om en tid likt denna och jag vill att det ska ske men mitt förstånd vägrar att lyssna. Jag är förlorad i en värld som ingen passar in i.
Men du och jag vandrar vidare utan att veta vart med en stark neurotisk känsla som dunkar inom oss.
Våra liv har plötsligt blivit lagda i våra egna händer och drömmarna tynar sakta bort, jag vill inte sluta drömma, Jag SKA inte sluta drömma...
Vi var så jävla bra, vi var kungar för en dag och det kan ingen ta ifrån oss.
M.ward - one life away, rasslar fram ur högtalarna. Så Vackert, så vackert. Det tackar jag oscar för.
måndag, juni 13, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
härligt koffej
Skicka en kommentar