Bäst just nu.

M.ward - Fool says

kan inte förstå hur jag lyckats med bedriften att undkomma M.ward`s verk tidigare.
Singer/songwritern M.Ward ger oss country-folk, indie-pop musik med ett raspigt sound som andas känslor.
M.Ward har tidigare b la gjort musik tillsammans med Jason Lytle från Granddaddy och även tolkat Bowie.
Han har blivit kallad för en fantasilös Tom Waits kopia, vilket dock är så långt ifrån sanningen man kan komma.
M.Ward delar med sig utav glädje, sorg, förtvivlan och kärlek på ett helt nytt sätt vilket berör, vare sig man vill det eller ej.
M.Wards musik gör så att man glömmer vardagens trista verklighet och försvinner iväg in i en bättre tid, en tid då allt inte var så komplicerat.
"I aint never met anyone like you before, I thought all the good ones where gone"


Frank Black - Speedy marie.

En gammal pärla som legat undangömd i datorn i nästan ett år nu.
En låt hämtad från Frank Black`s (eller Black francis om ni så önskar) Solo karriär. Frank Black som tidigare var ledsångare i det legendariska bandet Pixies når här nästan upp till samma nivå som under Pixies eran, vilket absolut inte är något dåligt betyg.
Låten speedy Marie hämtad från albumet "Teenager of the Year" har väldigt tydliga Pixies drag i sig men den mest framträdande skillnaden anser jag är att låten är lite gladare, lite mer hoppfull än pixies någonsin var.
Frank Black´s solo karriär har aldrig riktigt gått hem hos den breda publiken,
Men för mig är Frank Black en utav dem asolut största. Och det kommer han troligtvis alltid att vara.


The Decemberists - The bachelor and the bride

2001 startades The decemberists utav frontmannen och sångaren Colin Moley. The Decemberists spelar vacker melodisk popmusik och har stora likheter med "Neutral milk hotel" som jag tidigare skrivit om.
Meloys säregna röst som påminer mycket om jeff Magnums tar oss tillbaka till ett krigshärjat europa i sina texter, allt ackompanjerat av Dragspel och stråkar.
Deras sound är ofta relativt naket och känns lite som en oslipad diamant. Fast en diamant som bara skulle förlora sin säregna personliga prägel om man skulle slipa den.


There is a road that meets the road that goes to my house, and how it green grows there, and we've got special boots to beat the path to my house, and it's careful and it's careful when i'm there/ The decemberists