Laakso - High Drama, Ep
Det är bara att Kapitulera. Ett av sveriges bästa band (om inte det bästa) har gjort det igen.
Svensk/Finska Laakso som ligger bakom mästerverk som Aussie girl, Loista Laakso, Emmilou med flera är nu aktuella med Ep´n High Drama. Även denna producerad utav Jari Haapalainen som ligger bakom det mesta som händer inom svensk popmusik.
Markus Krunegårds röst är lika sprudlande och gäll som vanligt och påminner lite smått om Conor Obersts bräckliga stämma.
Texterna är inte bland de vackraste, smartaste eller mest genomtänkta som gjorts, men ändå är de förbannat bra. De är enkla och raka texter som man verkligen kan relatera till och identifiera sig själv med.
Alla fyra låtar på Ep´n består utav "nervig" adrenalin fylld pop som jag helt enkelt inte kan få nog utav.
Har väntat i över ett halvår på nytt material från Laakso, lyssnat på "i miss you im preganant" och längtat.
Och ska jag vara ärlig så trodde jag faktiskt inte att det skulle vara såhär bra.... Igen.
"sunday night arrives, and everything's too late again tonight, another week is gone without me getting, any of my stuff done"
Laakso, loista laakso, vien veren pois......
onsdag, juni 22, 2005
torsdag, juni 16, 2005
Bäst just nu.
M.ward - Fool says
kan inte förstå hur jag lyckats med bedriften att undkomma M.ward`s verk tidigare.
Singer/songwritern M.Ward ger oss country-folk, indie-pop musik med ett raspigt sound som andas känslor.
M.Ward har tidigare b la gjort musik tillsammans med Jason Lytle från Granddaddy och även tolkat Bowie.
Han har blivit kallad för en fantasilös Tom Waits kopia, vilket dock är så långt ifrån sanningen man kan komma.
M.Ward delar med sig utav glädje, sorg, förtvivlan och kärlek på ett helt nytt sätt vilket berör, vare sig man vill det eller ej.
M.Wards musik gör så att man glömmer vardagens trista verklighet och försvinner iväg in i en bättre tid, en tid då allt inte var så komplicerat.
"I aint never met anyone like you before, I thought all the good ones where gone"
Frank Black - Speedy marie.
En gammal pärla som legat undangömd i datorn i nästan ett år nu.
En låt hämtad från Frank Black`s (eller Black francis om ni så önskar) Solo karriär. Frank Black som tidigare var ledsångare i det legendariska bandet Pixies når här nästan upp till samma nivå som under Pixies eran, vilket absolut inte är något dåligt betyg.
Låten speedy Marie hämtad från albumet "Teenager of the Year" har väldigt tydliga Pixies drag i sig men den mest framträdande skillnaden anser jag är att låten är lite gladare, lite mer hoppfull än pixies någonsin var.
Frank Black´s solo karriär har aldrig riktigt gått hem hos den breda publiken,
Men för mig är Frank Black en utav dem asolut största. Och det kommer han troligtvis alltid att vara.
The Decemberists - The bachelor and the bride
2001 startades The decemberists utav frontmannen och sångaren Colin Moley. The Decemberists spelar vacker melodisk popmusik och har stora likheter med "Neutral milk hotel" som jag tidigare skrivit om.
Meloys säregna röst som påminer mycket om jeff Magnums tar oss tillbaka till ett krigshärjat europa i sina texter, allt ackompanjerat av Dragspel och stråkar.
Deras sound är ofta relativt naket och känns lite som en oslipad diamant. Fast en diamant som bara skulle förlora sin säregna personliga prägel om man skulle slipa den.
There is a road that meets the road that goes to my house, and how it green grows there, and we've got special boots to beat the path to my house, and it's careful and it's careful when i'm there/ The decemberists
kan inte förstå hur jag lyckats med bedriften att undkomma M.ward`s verk tidigare.
Singer/songwritern M.Ward ger oss country-folk, indie-pop musik med ett raspigt sound som andas känslor.
M.Ward har tidigare b la gjort musik tillsammans med Jason Lytle från Granddaddy och även tolkat Bowie.
Han har blivit kallad för en fantasilös Tom Waits kopia, vilket dock är så långt ifrån sanningen man kan komma.
M.Ward delar med sig utav glädje, sorg, förtvivlan och kärlek på ett helt nytt sätt vilket berör, vare sig man vill det eller ej.
M.Wards musik gör så att man glömmer vardagens trista verklighet och försvinner iväg in i en bättre tid, en tid då allt inte var så komplicerat.
"I aint never met anyone like you before, I thought all the good ones where gone"
Frank Black - Speedy marie.
En gammal pärla som legat undangömd i datorn i nästan ett år nu.
En låt hämtad från Frank Black`s (eller Black francis om ni så önskar) Solo karriär. Frank Black som tidigare var ledsångare i det legendariska bandet Pixies når här nästan upp till samma nivå som under Pixies eran, vilket absolut inte är något dåligt betyg.
Låten speedy Marie hämtad från albumet "Teenager of the Year" har väldigt tydliga Pixies drag i sig men den mest framträdande skillnaden anser jag är att låten är lite gladare, lite mer hoppfull än pixies någonsin var.
Frank Black´s solo karriär har aldrig riktigt gått hem hos den breda publiken,
Men för mig är Frank Black en utav dem asolut största. Och det kommer han troligtvis alltid att vara.
The Decemberists - The bachelor and the bride
2001 startades The decemberists utav frontmannen och sångaren Colin Moley. The Decemberists spelar vacker melodisk popmusik och har stora likheter med "Neutral milk hotel" som jag tidigare skrivit om.
Meloys säregna röst som påminer mycket om jeff Magnums tar oss tillbaka till ett krigshärjat europa i sina texter, allt ackompanjerat av Dragspel och stråkar.
Deras sound är ofta relativt naket och känns lite som en oslipad diamant. Fast en diamant som bara skulle förlora sin säregna personliga prägel om man skulle slipa den.
There is a road that meets the road that goes to my house, and how it green grows there, and we've got special boots to beat the path to my house, and it's careful and it's careful when i'm there/ The decemberists
måndag, juni 13, 2005
Student!
Lyckorusets dagar är slut. Allt vi delat med varandra. Tryggheten, missförstånden och skratten, ja alla skratten ... allt är borta.
Vemodet reser sig långsamt över staden och gråten fastnar i halsen. Vi kämpar, vi stångas...men förgäves.
Vi var så jävla bra, vi var kungar för en dag och det kan ingen ta ifrån oss.
Kvällen var magisk och euforin vägrade ta slut, och vi dansade, ja vi dansade tills natten trängde sig på och mörkret grep tag i oss. Alla var där, alla jag älskar, alla jag hatar, vi var alla där och vi älskade varandra men kanske bara för en natt.
Nu är vi förlorade, vilsna och övergivna men minnet av den lyckligaste dagen i våra liv brinner inom oss starkare än den någonsin kommer att brinna igen.
jag drömmer om en tid likt denna och jag vill att det ska ske men mitt förstånd vägrar att lyssna. Jag är förlorad i en värld som ingen passar in i.
Men du och jag vandrar vidare utan att veta vart med en stark neurotisk känsla som dunkar inom oss.
Våra liv har plötsligt blivit lagda i våra egna händer och drömmarna tynar sakta bort, jag vill inte sluta drömma, Jag SKA inte sluta drömma...
Vi var så jävla bra, vi var kungar för en dag och det kan ingen ta ifrån oss.
M.ward - one life away, rasslar fram ur högtalarna. Så Vackert, så vackert. Det tackar jag oscar för.
Vemodet reser sig långsamt över staden och gråten fastnar i halsen. Vi kämpar, vi stångas...men förgäves.
Vi var så jävla bra, vi var kungar för en dag och det kan ingen ta ifrån oss.
Kvällen var magisk och euforin vägrade ta slut, och vi dansade, ja vi dansade tills natten trängde sig på och mörkret grep tag i oss. Alla var där, alla jag älskar, alla jag hatar, vi var alla där och vi älskade varandra men kanske bara för en natt.
Nu är vi förlorade, vilsna och övergivna men minnet av den lyckligaste dagen i våra liv brinner inom oss starkare än den någonsin kommer att brinna igen.
jag drömmer om en tid likt denna och jag vill att det ska ske men mitt förstånd vägrar att lyssna. Jag är förlorad i en värld som ingen passar in i.
Men du och jag vandrar vidare utan att veta vart med en stark neurotisk känsla som dunkar inom oss.
Våra liv har plötsligt blivit lagda i våra egna händer och drömmarna tynar sakta bort, jag vill inte sluta drömma, Jag SKA inte sluta drömma...
Vi var så jävla bra, vi var kungar för en dag och det kan ingen ta ifrån oss.
M.ward - one life away, rasslar fram ur högtalarna. Så Vackert, så vackert. Det tackar jag oscar för.
söndag, juni 12, 2005
Veckans top tre. V.24
1. Neutral milk hotel - In the aeroplane over the sea.
Lo-fi indie bandet Neutral milk hotels enligt mig perfekta poplåt.
Låten är otroligt suggestiv, lättsam och okomplicerad, och bygger framförallt på akustisk Gitarr och sång.
Hjärnan bakom projektet är Jeff Mangum vars melankoliska och tonsäkra röst träffar rakt i hjärtat och redan efter några sekunder så är man fast. För mig så har Neutral milk hotel alltid varit lite oberäknerliga, man vet inte riktigt vad man har att vänta utav dem, men faktum är att detta är något som bara gör dem ännu mer intressanta.
Men det jag ändå fascineras mest utav är Jeff Mangum's Välskrivna, drömmande texter som får en att bara vilja höra mer och mer och mer och mer...
"And one day we will die and our ashes will fly from the aeroplane over the sea"
2. Rufus Wainwright - I dont know what it is.
Singer/songwritern Rufus Wainwright levererar här en otroligt vacker saga som doftar opera, teater och musikal.
Han har en skolad röst med ett ofantligt brett register.
Hela Rufus liv har i stort sett handlat om musiken. Han kommer ifrån en musikalisk familj och började spela piano redan vid sex års ålder. Därefter turnerade han tillsammans med bla sin mor och några år senare blev han nominerad till priset "mest lovande unga musiker".
"I dont know what it is" har ett fantastiskt orkester arrangemang som bidrar till en pompös känsla och låten som börjar lugnt stegrar konstant till en storslagen förlösande avslutning.
"I don't know what it is But you got to do it"
3. My favorite - How i saved my life
Världens kanske bästa band just nu. Så Jävla bra.
Lyssna så förstår du.... Tror inte att jag behöver säga så mycket mer.
And as you leave, the room is filled with music, laughing, music,dancing, music all around the room and all the little boys come around, walking away from it all so cold......
Lo-fi indie bandet Neutral milk hotels enligt mig perfekta poplåt.
Låten är otroligt suggestiv, lättsam och okomplicerad, och bygger framförallt på akustisk Gitarr och sång.
Hjärnan bakom projektet är Jeff Mangum vars melankoliska och tonsäkra röst träffar rakt i hjärtat och redan efter några sekunder så är man fast. För mig så har Neutral milk hotel alltid varit lite oberäknerliga, man vet inte riktigt vad man har att vänta utav dem, men faktum är att detta är något som bara gör dem ännu mer intressanta.
Men det jag ändå fascineras mest utav är Jeff Mangum's Välskrivna, drömmande texter som får en att bara vilja höra mer och mer och mer och mer...
"And one day we will die and our ashes will fly from the aeroplane over the sea"
2. Rufus Wainwright - I dont know what it is.
Singer/songwritern Rufus Wainwright levererar här en otroligt vacker saga som doftar opera, teater och musikal.
Han har en skolad röst med ett ofantligt brett register.
Hela Rufus liv har i stort sett handlat om musiken. Han kommer ifrån en musikalisk familj och började spela piano redan vid sex års ålder. Därefter turnerade han tillsammans med bla sin mor och några år senare blev han nominerad till priset "mest lovande unga musiker".
"I dont know what it is" har ett fantastiskt orkester arrangemang som bidrar till en pompös känsla och låten som börjar lugnt stegrar konstant till en storslagen förlösande avslutning.
"I don't know what it is But you got to do it"
3. My favorite - How i saved my life
Världens kanske bästa band just nu. Så Jävla bra.
Lyssna så förstår du.... Tror inte att jag behöver säga så mycket mer.
And as you leave, the room is filled with music, laughing, music,dancing, music all around the room and all the little boys come around, walking away from it all so cold......
fredag, juni 03, 2005
Veckans top tre. V.23
1. Ed Harcourt - whistle of a distant train.
"scream thru the silence and over the hills ten thousand years have gone by"
Jag kan inte hjälpa det men jag tror jag är kär i den här låten, eller låt och låt förresten den är så mycket mer än bara en låt, det är snarare en vacker förmedling av en hop blandade känslor som balanserar på en subtil tråd mellan hopp och förtvivlan. Ed´s rispiga stämma överträffar i denna miljön vilken skolad röst som helst.
Det pulserande pianot ger lyssnaren en känsla av osäkerhet och man kan nästan känna hans darrande fingrar emot pianots sköra tangenter.
"Please dont jump on the train for a short while"
Resan varar i 3 minuter och 31 sekunder och skulle jag vara du skulle jag följa med direkt.
2. Magnetic fields - I dont believe in the sun.
jag visste inte att ensamheten kunde vara såhär vacker.
Detta är Steve Merritts ångestfyllda berättelse om just ensamheten och olycklig kärlek. Känslan av vemod är så framträdande att den nästan går att ta på. "I dont believe in the sun, why does it shine down on everyone but never shine on me"
låten finns med på trippelcd´n "69 love songs" som ofta beskrivs som den ultimata popbibeln och jag tror att jag är redo att hålla med.
3. Okkervil River - Red
kan inte sluta fascineras av detta otroligt känsloladdade amerikanska småstads band.
"fall is my favorite season like falling to reasoning why you crashed from on high"
Låten handlar om en förstörd bekantskap mellan mor och son, och den förtvivlan som detta skapar.
"red is my favorite colour, red like your mothers eyes after a while of crying about how you dont love her" Okkervil river är kända för att experimentera med både banjo och mandolin mm och Red är inget undantag. Sångaren Will Sheff som brukar jämföras med Conor oberst (sångaren i bright eyes) lägger inga som helst band på sig utan pendlar snabbt från den finaste skönsång till gnällskrik a´la Okkervil river.
I know that its not much, I know that its not much, I know that its not much, but you still havent lost her....not yet.
Detta är mitt försök att få er att förstå, men jag är rädd för att det aldrig kommer att hända.
I guess I just wasn't made for these times.
Dont wake me i plan on sleeping in.
"scream thru the silence and over the hills ten thousand years have gone by"
Jag kan inte hjälpa det men jag tror jag är kär i den här låten, eller låt och låt förresten den är så mycket mer än bara en låt, det är snarare en vacker förmedling av en hop blandade känslor som balanserar på en subtil tråd mellan hopp och förtvivlan. Ed´s rispiga stämma överträffar i denna miljön vilken skolad röst som helst.
Det pulserande pianot ger lyssnaren en känsla av osäkerhet och man kan nästan känna hans darrande fingrar emot pianots sköra tangenter.
"Please dont jump on the train for a short while"
Resan varar i 3 minuter och 31 sekunder och skulle jag vara du skulle jag följa med direkt.
2. Magnetic fields - I dont believe in the sun.
jag visste inte att ensamheten kunde vara såhär vacker.
Detta är Steve Merritts ångestfyllda berättelse om just ensamheten och olycklig kärlek. Känslan av vemod är så framträdande att den nästan går att ta på. "I dont believe in the sun, why does it shine down on everyone but never shine on me"
låten finns med på trippelcd´n "69 love songs" som ofta beskrivs som den ultimata popbibeln och jag tror att jag är redo att hålla med.
3. Okkervil River - Red
kan inte sluta fascineras av detta otroligt känsloladdade amerikanska småstads band.
"fall is my favorite season like falling to reasoning why you crashed from on high"
Låten handlar om en förstörd bekantskap mellan mor och son, och den förtvivlan som detta skapar.
"red is my favorite colour, red like your mothers eyes after a while of crying about how you dont love her" Okkervil river är kända för att experimentera med både banjo och mandolin mm och Red är inget undantag. Sångaren Will Sheff som brukar jämföras med Conor oberst (sångaren i bright eyes) lägger inga som helst band på sig utan pendlar snabbt från den finaste skönsång till gnällskrik a´la Okkervil river.
I know that its not much, I know that its not much, I know that its not much, but you still havent lost her....not yet.
Detta är mitt försök att få er att förstå, men jag är rädd för att det aldrig kommer att hända.
I guess I just wasn't made for these times.
Dont wake me i plan on sleeping in.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
